Genom att äta mat med lågt GI (vilket betyder få eller inga snabba kohydrater) håller man sig mätt längre och det gör det lättare att hålla koll på sina måltider och vad man stoppar i sig. Genom att ha större kontroll på vad man äter får man också större kontroll på sin vikt och på så vis kan GI-metoden vara till stor hjälp vid viktnedgång.
Om man vill kombinera sin GI-metod med träning så kan man få rucka på ”regeln” som säger inga snabba kolhydrater. När man enbart äter långsamma kolhydrater tar det längre tid för kroppen att arbeta upp sig och skaffa energi under intensiv träning. Och det tar längre tid för den att återhämta sig efter träning. Därför kan det vara en bra idé att äta snabba kolhydrater innan träning och efter för att behålla energin.
Att äta efter GI-metoden har fler fördelar än en jämnare blodsockerkurva och minskat sötsug.
Man sover bättre, får ett jämnare humör, minskar risker för hjärt- och kärlsjukdomar, minskar kolesterolvärden och genom att planera sina måltiden kan man tima att man har ätit så man har god energi vid träningspass utan att behöva äta snabba kolhydrater.

Upphovsrätt, ensamrätt och verkshöjd

Först väldigt kort om två centrala termer:

Upphovsrätt
Upphovsrätt ger skaparen av ett litterärt eller konstnärligt verk en rätt över det som skapats. Skaparen är alltså den som bestämmer kring det som rör verket. Upphovsrätt uppstår dock först när verkar når s.k. verkshöjd.

Ensamrätt
Rätten att ensam styra över ett verk och ha det skyddat av upphovsrätten. I vardagligt tal så händer det ofta att upphovsrätt och ensamrätt används synonymt med varandra.

Verkshöjd
Verkshöjd är ett mått på hur pass unikt (originellt, individuellt och självständigt) ett verk är för att på så sätt kunna avgöra huruvida skaparen kan hävda ensamrätt. Att ett verk når verkshöjd betyder att det skyddas av upphovsrätten. Om ett verk INTE når verkshöjd så skyddas det INTE av upphovsrätten.

För att nå verkshöjd krävs att ett verk inte ska ha kunnat framställas av någon annan, oberoende av den förre (s.k. dubbelskapande). Verket får inte vara så pass enkelt att det kan antas vara rimligt att vem som helst skulle kunna ha skapat det.

Relevanta och lättsmälta utdrag kring matrecept och upphovsrätt

Följande är exempel är citat från hemsidor som är tillgängliga för alla som är intresserade.

”1927 fastslog dock HD, högsta domstolen, att ett matrecept inte uppfyller de kriterier som ställs för att det ska uppnå en verkshöjd.” – http://www.javascript.nu/copy.shtml

”Ett matrecept är dels en beskrivning av en idé som sådan (maträtten), dels en beskrivning av en metod för att producera maträtten. [...] I den juridiska litteraturen framgår det att i svensk rätt antas det att matrecept normalt sätt inte är upphovsrättsskyddade. Skälet till detta är en HD dom från 1946, som trots sin ålder fortfarande anses som vägledande, där en tämligen stor samling matrecept nekades upphovsrättsligt skydd. Professor Jan Rosén vid Stockholms Universitet har i en uppsats i boken ”Maträtt” beskrivit förutsättningarna för att ett matrecept skall kunna vara upphovsrättsskyddat. Det krävs i princip, enl. Rosén, att en sådan beskrivning är klädd i litterär dräkt, t.ex. genom att i en roman låta en av karaktärerna laga till en omelett och beskriva hur karaktären gör. En sådan beskrivning är upphovsrättsskyddad medan en beskrivning av hur man rent allmänt skall gå tillväga för att laga till en omelett inte är upphovsrättsskyddad” – http://faq.rollspelshornan.se/Immaterialr%E4tt/Fr%E5ga17#ntoc3

Dessa två exempel är bland de första man hittar på Google. Exemplen är fler men oftast så hänvisar de just till HDs dom från 1946 (NJA 1946 s 371). Att man refererar till en så pass gammal dom kan man se som ett tecken att frågan blev avklarad på ett så absolut sätt att jurister vet att det inte finns någon mening att ens fundera på saken.

Systematiska hot som kan ha drabbat andra

Sannolikheten att någon annan blivit hotad är högst rimlig, inte minst med tanke på att identiska recept finns varstans på Internet. Personen som riktat hoten mot mig nämnde att ”det är så vi försöker stävja problemet”, alltså att de systematiskt hotar folk till att betala. Om du har råkat ut för detta så gå inte med på något! Hoten har ingen laggrund utan är just tomma hot från en privatperson som inte känner till laget utan hoppas på att få en större summa pengar genom att försöka skrämma folk.

Matrecept är uttryckligen undantagna ur upphovsrätten (copyright)!

Lagen säger uttryckligen att matrecept är undantagna ur upphovsrätten! Det betyder att INGEN kan hävda ensamrätt på ett matrecept. Jag skriver detta ut ifall det finns någon där ute som tror att hoten har substans. I hotet riktat mot mig krävs jag som sagt bl.a på 50 000kr för att slippa stämning. Sådana hot har ingen som helst verklighetsförankring! Även om någon hävdar ensamrätt så gäller det inte. Om någon påstår sig ha ensamrätt på ett matrecept så ljuger de! Att ljuga och kräva pengar på detta sätt, det är däremot olagligt!

Mer om varför upphovsrätten inte inkluderar matrecept.

Tyvärr är mycket av det som sägt och skrivs om GI-metoden en ytterst förenklad bild. GI-metoden är inte något absolut som fungerar likadant för alla. De som vägrar inse detta kan gärna tänka på alla de som förblir smala vad de än äter och de som förblir tjocka hur mycket de än försöker att bli av med vikten. Självklart har vikten att göra med hur mycket vi rör oss, vad och hur ofta vi äter. Detta nämns dock ofta inte i samband med GI-metoden. Heller inte det faktum att vår genetiska betingelser faktiskt gör att att vi reagerar olika till dieter. I vad som verkar vara strävan att försöka att nå ut till alla så verkar man utgå från en väldigt enformig bild av människokropp. Oavsett om det hadlar om man, kvinna, ung eller gammal så skulle man kunna tro att GI-metoden fungerar på alla. Hysterin blir ett faktum när det faller på allas tunga och talas om det överallt. Om man gillar kött och grönsaker så tror folk omkring direkt att man ”GI-bantar”.

De självutnämna dietgurun väntar heller inte med att späda på denna hysteri och glädjs när ett media-mantra går över till att bli ”allmän kännedom”. Anledningen till deras glädje är att förstås att en sådan hysteri gör det möjligt att sälja böcker. Tyvärr så fungerar många metoder precis i början men på riktigt. Ett väldigt snabbt sätt att tappa kilon är att bli av med mycket vätska. Vid bantning av olika slag så är det ofta just förlusten av mycket vätska som ger ett sken av att man blir av med fett. Kroppen reglerar sig själv och kommer förstås återställa sin vätskebalans och alla de kilon som snabbt tappades kommer snabbt tillbaka. Ett kilo fett motsvarar närmare 10 000 kcal och motsvarar den totala energiförbrukningen under 3-4 dagar. Med detta i åtanke så kan man snabbt utesluta möjligheten att blir av med större mängder fett per vecka. Kroppen hinner helt enkelt inte att förbruka det.

Det är lätt att bli hänförd och tro att man tappa kilon utan mycket ansträngning. Det är lätt att låta sig förföras och se en ny metod för bantning som äntligen en metod som fungerar. Metoder för bantning är dock inget nytt och det finns en anledning till att de inte fungerar. Kroppen anpassar sig. När intaget av mat är mindre, t.ex. när man bantar, så stramas energiförbrukning åt och vi förbrukar färre kalorier. När intaget av mat blir större än nödvändigt så samlar kroppen på sig extra energi för sämre tider. Allt detta för att maximera chansen att överleva. Kroppen har detta inprogrammerat och kommer aldrig att slösa på energi. Istället måste man göra av med mer energi än man får genom mat. Ett tecken på att man är på god väg är att man är lite hungrig hela tiden. De allra flesta gillar dock inte denna tanke.

Trots att de allra flesta av oss vet att bantningsmetoderna inte fungerar så har många av oss en omåttlig förmåga att lura oss själva. Ungefär som en spelberoende person. Beteendet att låta sig hänföras blir inte mer logiskt av det faktum att många dieter har liknande grunder men med en vinkling. Denna vinkling har inte någon egentlig effekt på resultatet men däremot på vår uppfattning av metoden, som nu kan framstå som något nytt varvid man är åter på ruta ett.

Befolkningen kan snart delas in i två grupper; normalviktiga som går på olika dieter för att mota fetman i grind, och de överviktiga och feta som desperat griper efter varje halmstrå. De ”nätta” som äter ”smart” och månar om figuren ser sig ofta kallade att moralisera över dem som inte håller måttet. Det märks ju direkt att de feta saknar självkontroll och ”estetisk kompetens” – ett nytt begrepp som smyger sig in i arbetslivet där det blir allt vanligare att bedöma människor utifrån kropp, utseende och vikt.Dietprofeterna spär på våra fördomar genom att tala om hur lätt det är att få kilona att rasa. Vad ska man tro? Dietister, läkare och forskare är ense när de nagelfar de trendiga metoderna. Ingen kan äta hur mycket som helst och förbli smal. Bantningsindustrin säljer tjänster som alla vet saknar verkan. Att den överhuvudtaget fortlever bevisar hur ineffektiv den är, för om alla verkligen skulle gå ner och hålla vikten skulle vi inte betala för samma sak om och om igen.

Men så länge drömmen om den lyckade kuren hålls vid liv betraktar vi gärna kroppen som en fiende, som ska kontrolleras, tuktas och hållas i schack. Vi behandlar den som en experimentverkstad för allsköns dieter, kosttillskott och andra slimmande produkter. Hur det påverkar oss på sikt? Ingen vet.

Modedieter är som trendiga färger, det dyker alltid upp en ny. En studie som gjorts på uppdrag av Mjölkfrämjandet visar att fyra av tio svenska kvinnor regelbundet följer olika dieter. Och man behöver inte vara statistiker för att räkna ut att det handlar om att öka sin sex appeal. Männen har länge varit befriade från den sortens krav, men nu börjar även de snegla på tvättbrädemagar à la Brad Pitt.

Varje vår, lagom till baddräktssäsongen, fylls löpsedlarna av ännu en mirakelmetod och vi ser oss misslynta i spegeln och tänker: ”För tjock, för ful, för otränad eller för stor bak.” Löftet om att vi kan äta hur mycket vi vill och ändå gå ner i vikt, får oss att hoppas på det omöjliga – igen. Sedan köper vi en dietgurus bok, hans kosttillskott och ”bars” och utesluter en massa mat som vi gillar. Vi äter bacon till frukost, oxfilé till lunch och fläskkotletter till middag, men efter några veckor är det inte lika roligt att bara äta proteiner eller krydda all mat med vitlök, chili, senap och ingefära för att bränna extra fett. Suget efter våra älsklingsrätter växer och vi gör små avsteg och festar på det mest förbjudna. Skulden och det dåliga samvetet gnager och till sist stupar vi på kakmonstrets bakvända logik.

Linda Grant beskriver skeendet i brittiska Vogue:

”Du tar en kaka, och det räcker inte så du tar två. Då uppstår ett tvångsmässigt sug att äta tre, och eftersom det är ett udda nummer så måste du ta en till så att det blir fyra. Om du vore rationell så skulle du lägga undan paketet, men istället kollar du kaloriinnehållet och inser att varje kaka ger 85 kalorier, du har alltså fått i dig runt 340, vilket är ungefär vad din middag får innehålla. Du har alltså överskridit dagens intag med råge och kan därför lika gärna äta upp hela paketet.”

Är det verkligen så vill leva hela livet?

• Choklad är uppiggande (den innehåller bl.a koffein),
• höjer koncentrationsförmågan,
• motverkar stress,
• motverkar depression,
• minskar risken för blodproppar,
• hjälper kärlekslivet (även om detta är starkt ifrågasatt).

I nuläget känner man inte till några skadliga ämnen i choklad. Istället hittar man nyttigheter som antioxidanter som bromsar cellarnas åldrande. Dessutom är choklad fantastiskt rikt på kalcium, protein och riboflavin. Om du brukar köpa kosttillskott så bör du kanske titta efter butik med äkta choklad.

Smakligt smaskande!