Nyttig mat

Bantning – en hysteri utan like

Filed under: bantning — Nyttig mat @ 4:11

GI-metoden beskrivs ofta som ett fantastiskt sätt att gå ner i vikt. Som bonus påstås man bli energisk, glad och inte sällan se yngre ut. Resultaten utlovas komma väldigt fort och de stora förändringarna kan ses redan på några få veckor. I vissa fall drar man det så långt som att påstå att GI-metoden kan rädda liv. Sådana påståenden går idag att hitta i många böcker om bantning. Denna underbara, snabba viktnedgång beskrivs dessutom som relativt permanent, inte jojo-batning med andra ord.

Tyvärr är mycket av det som sägt och skrivs om GI-metoden en ytterst förenklad bild. GI-metoden är inte något absolut som fungerar likadant för alla. De som vägrar inse detta kan gärna tänka på alla de som förblir smala vad de än äter och de som förblir tjocka hur mycket de än försöker att bli av med vikten. Självklart har vikten att göra med hur mycket vi rör oss, vad och hur ofta vi äter. Detta nämns dock ofta inte i samband med GI-metoden. Heller inte det faktum att vår genetiska betingelser faktiskt gör att att vi reagerar olika till dieter. I vad som verkar vara strävan att försöka att nå ut till alla så verkar man utgå från en väldigt enformig bild av människokropp. Oavsett om det hadlar om man, kvinna, ung eller gammal så skulle man kunna tro att GI-metoden fungerar på alla. Hysterin blir ett faktum när det faller på allas tunga och talas om det överallt. Om man gillar kött och grönsaker så tror folk omkring direkt att man ”GI-bantar”.

De självutnämna dietgurun väntar heller inte med att späda på denna hysteri och glädjs när ett media-mantra går över till att bli ”allmän kännedom”. Anledningen till deras glädje är att förstås att en sådan hysteri gör det möjligt att sälja böcker. Tyvärr så fungerar många metoder precis i början men på riktigt. Ett väldigt snabbt sätt att tappa kilon är att bli av med mycket vätska. Vid bantning av olika slag så är det ofta just förlusten av mycket vätska som ger ett sken av att man blir av med fett. Kroppen reglerar sig själv och kommer förstås återställa sin vätskebalans och alla de kilon som snabbt tappades kommer snabbt tillbaka. Ett kilo fett motsvarar närmare 10 000 kcal och motsvarar den totala energiförbrukningen under 3-4 dagar. Med detta i åtanke så kan man snabbt utesluta möjligheten att blir av med större mängder fett per vecka. Kroppen hinner helt enkelt inte att förbruka det.

Det är lätt att bli hänförd och tro att man tappa kilon utan mycket ansträngning. Det är lätt att låta sig förföras och se en ny metod för bantning som äntligen en metod som fungerar. Metoder för bantning är dock inget nytt och det finns en anledning till att de inte fungerar. Kroppen anpassar sig. När intaget av mat är mindre, t.ex. när man bantar, så stramas energiförbrukning åt och vi förbrukar färre kalorier. När intaget av mat blir större än nödvändigt så samlar kroppen på sig extra energi för sämre tider. Allt detta för att maximera chansen att överleva. Kroppen har detta inprogrammerat och kommer aldrig att slösa på energi. Istället måste man göra av med mer energi än man får genom mat. Ett tecken på att man är på god väg är att man är lite hungrig hela tiden. De allra flesta gillar dock inte denna tanke.

Trots att de allra flesta av oss vet att bantningsmetoderna inte fungerar så har många av oss en omåttlig förmåga att lura oss själva. Ungefär som en spelberoende person. Beteendet att låta sig hänföras blir inte mer logiskt av det faktum att många dieter har liknande grunder men med en vinkling. Denna vinkling har inte någon egentlig effekt på resultatet men däremot på vår uppfattning av metoden, som nu kan framstå som något nytt varvid man är åter på ruta ett.

Befolkningen kan snart delas in i två grupper; normalviktiga som går på olika dieter för att mota fetman i grind, och de överviktiga och feta som desperat griper efter varje halmstrå. De ”nätta” som äter ”smart” och månar om figuren ser sig ofta kallade att moralisera över dem som inte håller måttet. Det märks ju direkt att de feta saknar självkontroll och ”estetisk kompetens” – ett nytt begrepp som smyger sig in i arbetslivet där det blir allt vanligare att bedöma människor utifrån kropp, utseende och vikt.Dietprofeterna spär på våra fördomar genom att tala om hur lätt det är att få kilona att rasa. Vad ska man tro? Dietister, läkare och forskare är ense när de nagelfar de trendiga metoderna. Ingen kan äta hur mycket som helst och förbli smal. Bantningsindustrin säljer tjänster som alla vet saknar verkan. Att den överhuvudtaget fortlever bevisar hur ineffektiv den är, för om alla verkligen skulle gå ner och hålla vikten skulle vi inte betala för samma sak om och om igen.

Men så länge drömmen om den lyckade kuren hålls vid liv betraktar vi gärna kroppen som en fiende, som ska kontrolleras, tuktas och hållas i schack. Vi behandlar den som en experimentverkstad för allsköns dieter, kosttillskott och andra slimmande produkter. Hur det påverkar oss på sikt? Ingen vet.

Modedieter är som trendiga färger, det dyker alltid upp en ny. En studie som gjorts på uppdrag av Mjölkfrämjandet visar att fyra av tio svenska kvinnor regelbundet följer olika dieter. Och man behöver inte vara statistiker för att räkna ut att det handlar om att öka sin sex appeal. Männen har länge varit befriade från den sortens krav, men nu börjar även de snegla på tvättbrädemagar à la Brad Pitt.

Varje vår, lagom till baddräktssäsongen, fylls löpsedlarna av ännu en mirakelmetod och vi ser oss misslynta i spegeln och tänker: ”För tjock, för ful, för otränad eller för stor bak.” Löftet om att vi kan äta hur mycket vi vill och ändå gå ner i vikt, får oss att hoppas på det omöjliga – igen. Sedan köper vi en dietgurus bok, hans kosttillskott och ”bars” och utesluter en massa mat som vi gillar. Vi äter bacon till frukost, oxfilé till lunch och fläskkotletter till middag, men efter några veckor är det inte lika roligt att bara äta proteiner eller krydda all mat med vitlök, chili, senap och ingefära för att bränna extra fett. Suget efter våra älsklingsrätter växer och vi gör små avsteg och festar på det mest förbjudna. Skulden och det dåliga samvetet gnager och till sist stupar vi på kakmonstrets bakvända logik.

Linda Grant beskriver skeendet i brittiska Vogue:

”Du tar en kaka, och det räcker inte så du tar två. Då uppstår ett tvångsmässigt sug att äta tre, och eftersom det är ett udda nummer så måste du ta en till så att det blir fyra. Om du vore rationell så skulle du lägga undan paketet, men istället kollar du kaloriinnehållet och inser att varje kaka ger 85 kalorier, du har alltså fått i dig runt 340, vilket är ungefär vad din middag får innehålla. Du har alltså överskridit dagens intag med råge och kan därför lika gärna äta upp hela paketet.”

Är det verkligen så vill leva hela livet?

5 kommentarer »

  1. Underbart med en (recept-) sida som fokuserar på nyttig kostföring och hälsosamt leverne istället för de senaste diettrenderna. Däremot så måste jag ifrågasätta inläggets substans med tanke på vilka google-annonser som pryder sidan. Precis till vänster om den mycket vettiga texten finns just länkar för den som vill ”gå ner 8kg på 30 dar”
    Säg mig, är det inte lite skenheligt att förkasta någonting man själv tjänar pengar på?

    Kommentar by Emelie — 22 augusti 2007 @ 20:55

  2. Annonserna på hemsidan hämtas automatiskt från Google. Vi styr inte över dess innehåll. Skenheligt (om vi hade styrt över annonsera)? Mja, inläggen bör ses som åsikter och inte som absoluta sanningar. Alla har ju ett eget val.

    Men visst, har inte alltid det innehåll man hade önskat.

    Kommentar by Nyttig mat — 22 augusti 2007 @ 21:25

  3. Fast är inte det en lite väl lam ursäkt? Det är din hemsida – då bör väl rimligen allt som ligger uppe på den falla under ditt ansvar? Även om du inte har någonting att göra med vad google annonserar för så måste du ju stå för google som annonsör. Med det sagt så har du ju självklart rätt att bestämma innehållet och du tycks inte ha något problem med saken. Fine.
    För mig ekar det skenhelighet…
    Fast det är ju bara en åsikt – ingen absolut sanning – ja, för alla har ju ett eget val.

    Kommentar by Emelie — 27 augusti 2007 @ 11:59

  4. Just snyggt att ta bort kommentarer som bjussar på VETTIG kritik istället för att bemöta dem, heja dig. Suck.

    Kommentar by Emelie — 28 augusti 2007 @ 16:11

  5. Jag tog aldrig bort dina kommentarer. Hade dock inte hunnit godkänna dem.

    Bloggen ligger inte på nån gratistjänst utan betalas av mig själv. Annonser hjälper. Jag ser inte något problem i att annonserna har med snabb viktnedgång att göra. Folk har ju egen vilja. Google-annonser fungerar så att man inte har någon vettig kontroll över vad för sorts annonser som visas.

    Din kritik har inget med själva innehållet av hemsidan att göra.

    Kommentar by Nyttig mat — 29 augusti 2007 @ 8:16

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Lämna en kommentar